Min nya blogg!

http://gudslangtan.blogspot.com/

Gemenskap i en splittrad tid!

Jag har varit på Gudstjänst. Temat var Gemenskap i en splittrad tid. Hon som predikade fascinerade mig. En ung tjej som ändå verkar ha upplevt mycket. Jag funderade en stund vad det var som gjorde att hon fick mig att lyssna på det hon sa. Jag har läst en del teologi och predikat en hel del själv så det är inte så ofta som den som predikar luckas fånga mig med vinklingar av bibeltexter eller säga nått som får mig att lyssna. Var det nått sånt hon lyckades med?? Nja, egentligen inte...det hon sa var inte något nytt. Vad var det så som fångade mig och nästan fick mig till tårar. Jo, det var hennes atmosfär. Hon bar med sig Gud. Jag skulle vilja våga påstå att hon hade den helige Ande över sig. Det var det som fångade mig. Inte orden utan atmosfären.

Är det inte detta som temat egentligen handlar om? Hur tänker jag nu? Jo i en tid av splittring, information, ord i massor som bara väller över oss på olika sätt så behöver vi gemenskap med andra som bär med sig en atmosfär av Gud och av kärlek. Vi behöver gemenskap där vi känner oss älskade och välkomna för dom vi är. Gud har benådat oss, han har valt att flytta in i oss och ta sin boning mitt i bland oss. Till och med i våra kroppar. Våra kroppar är templet för Gud, Kristus och Den helige Ande. (Det var detta predikan handlade om).
Om Gud har valt att benåda oss, och ta sin boning i oss, ska vi då inte benåda varandra och låta den andre få bo och vara precis som den är i en gemenskap med en atmosfär av Kärlek??!!!
Gud vill ha gemenskap med oss människor och han vill att vi ska ha gemenskap med varandra. Men vad är det som gör att jag vissa gånger går från en kyrlig sk gemenskap och känner mig så tom och nedstämd. Jo, för jag känner inte den gemenskap med folket i kyrkan som jag önskade att jag gjorde. Vad beror det på? Jag tror det beror på att vi glömmer bort att se varandra, lyssna på varandra och vara närvarande där den andre är. Vi lever i en splittrad tid och tyvärr så påverkas också kyrkan av detta. Kyrkan blir splittard i all sin strävan att uppfylla alla sina verksamhetsgrenar.

Jag vill med detta uppmuntra dig min vän som kanske känner som jag att du går hem från kyrkan och känner dig tom och nedstämd. Du är inte ensam, vi är fler som längtar efter något mera. Vi är fler som längtar efter en djupare gemenskap. Ge inte upp!! Gud är med dig!!

Tjuvarna i mitt liv

Jag har tjuvar i mitt liv? Har du det? Vad pratar jag om nu? Jo om tjuvar, som kommer och nästlar sig in i mitt liv, som vill ta över och knycka nått från mig. - Usch det låter hemskt, tänker du kanske. Jo det är inte alltid så roligt, för det mest är det otroligt jobbigt.
Vad pratar jag om för slags tjuvar? Jo de sk energitjuvarna. Det som stjäl min energi utan att fråga om det får. Dessa energitjuvar är mina bekymmer över olika saker. Barnen, ekonomin, studierna etc... Men hur bär jag mig åt för att stänga dom ute då? Tjuvar måste tas fast och låsas in, eller slängas iväg. Jo faktiskt så har jag lärt mig en sak. Det är att göra en tanke karta. En vad då? Jo en tanke karta. Jag ritar mig själv i mitten, typ som en streckgubbe, (det är så mycket jag klarar av att rita, för någon konstnär är jag inte) sen skriver jag olika punkter runt omkring mig över vad det är som bekymrar mig just nu. Vad är jag mest oroad för, eller vad är det som tar upp min tanke tid mest och tar energi ifrån mig? När jag sen ser den här bilden framför mig så funderar jag på vad jag skulle kunna göra för att minska på bekymren. Exempelvis ekonomin. Behöver jag bekymra mig, funderar jag först. Om det ser knöligt ut så funderar jag på åtgärder som jag kan göra för att minska på det bekymret. Och på detta sätt går jag igenom bit för bit. Sen kan man göra en positiv karta. Vad är det som ger mig energi? Sen jämför man kartorna och försöker jämna ut det negativa med det positiva. Detta har hjälpt mig. Bekymmer för olika saker har man alltid. Men det har hjälpt mig att få lite mer kontroll på tillvaron och det minskar i sin tur dessa tjuvar. Om jag inte kan låsa in tjuvarna så får jag ta kommandot över dom. Det är inte alltid lätt att göra detta på egen hand så ibland behöver man få lite hjälp.
Testa får du se! Detta har gjort att jag fått mer egen tid. Tid för mig själv. Då orkar jag också med det som måste orkas med. Bra va! Ett litet tips för dig som kämpar i vardagen med allt slit och inte riktigt vet hur du ska få bukt med tillvaron. Ibland måste man prioritera bort saker i livet för att få mer tid över till det man tycker om.

Gud som haver...

Gud du som har barnen kär, se till mig som känner mig så liten ibland.
Vart jag än går i världen, vad som än händer, så står mitt liv och lycka i dina händer.
Lyckan den kommer och lyckan den går, men du förblir än då min far.

Lyssna till historiens vingslag

Gregoriansk sång är en enstämmig, rytmiskt fri oackompanjerad liturgisk sång inom den romerskt-katolska kyrkan. Den är uppkallad efter påven Gregorius den store (540-604). Gregoriansk sång är officiell musik inom den katolska kyrkans latinska rit.




När gammalt möter nytt!!

Ett sökande, men efter vad?

Vad är det människan söker efter? Lycka? Framgång? Eller vad är det egentligen? Vet vi vad det är vi söker efter? Vet vi vad det är vi vill finna i vårt sökande?

"Människans tillvaro är flyktig. Ett betydelselöst fragment av naturen, en betydelselös händelse i historien - ett dött liv - , som gregorius av Nyssa uttrycker det - i en värld, präglad av döden. Allt förvinner in i tomheten. Detta är roten till allt vårt elände, ty i motsats till djuren vet människan om att hon ska dö. Den ångest hon upplever är redan ett uttryck för vad hon längtar efter: vara och enhet, att lära känna Den som Är, den Ende." Så skriver Olivier Clément i sin bok. (Se tidigare inlägg)

Har han rätt? Är det detta som människan känner i djupet av sin själv och som leder henne till det oändliga sökandet? Är det så att den som "sårats av Guds Pil" (Gregorios av Nyssa) finns det inte längre någto jordiskt som kan tillfredställa hennes längtan efter det yttersta goda? (Clément s. 8)

Efter en tids paus

Efter en tids paus och omredigering på bloggen så är jag tillbaka.
Jag har haft mina tvivel på om jag ska blogga. Men så är det några som frågat vart jag tagit vägen och därför bestämmer jag mig för att fortsätta i bloggvärlden.

Jag läste ett tänkvärt citat idag angående bön: "Be först om att få tårarnas gåva, så att brustenheten mjuknar upp din hårda själ." av Evagrios av Pontus, hämtat ur boken Källor - Den kristna spiritualitetens ursprung, skriven av Olivier Clément.

Väl värt att ta till sig!

Vardagsfunderingar...

Min vardag består av böcker, läsa, skriva, handla, laga mat, städa, gnälla på ungar, skratta med ungar, gråta en stund över livets svårigheter tillsammans med en vän... etc... Men jag trivs dock med livet och det är spännande att tänka på framtiden.

Jag får tyvärr inte så mycket tid över till att skriva om mina djupsinniga tankar längre. Jag brottas just nu med en öst ortodox teolog som heter John D. Zizioulas plus en fördjupningskurs om Lagen och Jesus och den judekristna kulturen. Detta är nog inte till så stort intresse för mina läsare. Kanske återkommer jag med reflektioner då jag har jobbat klart med mina arbeten i dessa kurser.

Ibland funderar jag på om jag ska lägga ner denna blogg. Men så tänker jag på en del vänner där ute i "cyber" som dock ändå verkar läsa och vilja ha lite tankar av mig då och då. Så jag kanske låter bloggen få vara kvar?

Vill dock skicka med en liten tanke: Mitt i livet, mitt i den vardagliga brottningskampen med att vara människa och förälder så vet jag att jag inte är ensam. Jag finns därför att jag lever i en relation med Fadern, Sonen och Den helige Ande. Jag är och blir till då jag blir sedd av vänner och människor runt omkring mig. Vi behöver varandra så var rädd om vänner, var rädd om det lilla frö av tro du har. Det bär dig genom livet. Känns det som att tron förtvinar så kom ihåg att Gud finns där ändå, oavsett vad du känner eller inte känner.

Vi är älskade!